smileforever

Jag vet. Begravningen var i fredags och jag borde tycka att allt känns mycket bättre. Men det gör jag inte. Allt känns mycket värre! När jag är runt omkring folk så känner jag mig typ..trygg. Men så fort jag blir ensam så sitter jag och tänker på alla minnen och att jag aldrig mer kommer få se honom igen. Jag vet, han var bara pappas kusin, men för mig kändes han som en storebror.  Jag har liksom vuxit upp med den här killen och nu e han helt plötsligt borta? Sen att alla ska sitta och prata om honom, det kanske hjälper för dom men det hjälper fan inte för mig...jag vet nu ska släppa det. E liksom lite depp så var bara tvungen att få det ur mig.